Som jag skrev i mitt förra inlägg, så består den här bloggen inte av en enda lögn. Så om jag ändå ska tala sanning hela tiden så kan jag lika gärna berätta om mig. Hela sanningen, den riktiga Lizette.

Jag är född den 12:e augusti år 1992, en minut i 11. Jag har bott här i forsbacka med min mamma i hela mitt liv, och till jag var ca 4 år så bodde pappa med oss med. Efter det flyttade han till Månkarbo som ligger ungefär mellan Tierp och uppsala. Där bor han fortfarande och förr var det så att jag var där varannan helg. Men nu har det tyvärr blivit så sällan som varje halvår.

Som liten var jag ofta hos mormor och morfar. Även om jag inte minns mycket alls av den tiden så vet jag att det betydde mycket för mig, och jag vet att också dom tyckte om att ha mig där. Nästan alla filmer som är inspelade när jag var liten var hemma hos mormor och morfar, jag var där väldigt ofta. Sen när mamma också valde att flytta till samma gata som dom så blev det ännu lättare för mig att vara där. när jag blev några år äldre så var jag inte så mycket med mormor längre, utan jag var mer med min morbror (som då också bodde där). Vi spelade mycket tv-spel och fotboll ute på gräsmattan.

När jag var 12 år dog min morfar i lungcancer, och jag får en känsla av att det var det som gjorde att jag inte längre spenderade så mycket tid där. Men det kan lika mycket bero på att jag började växa upp, man har inte tid för sina mor och far-föräldrar i den åldern. När jag var mellan 12-14 handlade det mesta om att passa in. Jag har varit mobbad under en stor del av mitt liv, så därför betydde det allt för mig att ha någonstans att höra hemma. Vare sig det var hos fjortisar, hiphopare eller emon. jag har haft mina olika perioder..

När jag var 14 år konfirmerade jag mig. Och efter det har jag varit konfirmandledare åt tre grupper. Detta år tog jag en paus, eftersom jag har haft ganska mycket i skolan. Men jag tänker att vara ledare igen nu till hösten. Då är det alltså 97:or som komfirmerar sig. jag tjänar ingenting på det men ser det ändå som ett jobb. varannat år ungefär åker vi till taizé, ett kloster i Frankrike. Det är en väldigt vacker resa och den har betytt mycket för mig. Jag har varit där två gånger. En gång 2008 och en gång 2010, och det kommer troligen bli år 2012 med.

När jag skulle fylla 16 år så kom jag på att jag jag var bisexuell, och blev tillsammans med en tjej när jag var 16. Det var samtidigt som jag skulle börja mitt första år på gymnasiet. Hon gick i min klass under tiden vi var tillsammans. jag gjorde precis allt för att hon skulle må bra, och det förstörde min skolgång lite. I stället för att bry mig om att jag skulle komma till skolan i tid, så kunde jag sitta och vänta på henne, och försöka ringa och väcka henne. men hon sov över, precis varje morgon. Och därför blev jag också sen. När hon skolkade skolkade jag. Jag gjorde till och med hennes skolarbeten före mina ibland. Vi var tillsammans i 7 månader, och när det tog slut så hoppade hon av skolan. Hon ville inte gå i samma klass som mig, och det var lika bra. jag tror att hon behövde vila upp sig lite..

när hon slutade min klass började jag umgås lite med vänner (vilket jag aldrig gjorde innan). Jag tänker skriva lite om några som har betytt mycket för mig och som fortfarande betyder mycket för mig.

eva och Morgan har jag känt en större del av mitt liv. morgan har varit min vän sedan vi gick i sexårs, medans eva kom in som ny i klassen i 4:an. Men det var inte förän i 6:an som vi tre blev bästa vänner. Vi var oskiljbara, ingenting kunde förstöra mellan oss. jag känner fortfarande ibland att jag saknade det vi hade. sommarlovet mellan sexan och sjuan kan ingen slå. Det kommer alltid att finnas bland mina minnen.

Linda är en person jag hatade under tre års tid. Vi gick i samma klass under högstadiet och hon är en av dom som jag faktiskt var rädd för. Varje gång hon hejade på mig i korridoren så trodde jag att hon var ironisk och bara skulle skratta om jag hejade tillbaka. Så jag bara gav henne bitchblickar och struntade i att heja. Men sen, genom Marika, insåg jag att Linda är en av de mest underbara människor man kan träffa. får man inte chansen att lära känna henne så har man missat mycket. Den tiden jag umgicks som mest med linda är den tiden jag har mått som bäst inombords. Jag är så stolt över den hon har blivit, och jag är tacksam för att jag får vara hennes vän.

Linnea går i min klass på barn och fritid, och hon är en av dom jag började umgås med som mest då det tog slut mellan mig och mitt ex. Hon har alltid funnits där för mig i skolan när jag behöver henne. Jag är glad över att jag har henne i skolan och så, men jag tycker att det är synd att vi inte träffas så mycket på fritiden. Linnea är min festkompis, och det finns ingen som är roligare att festa med än henne!

Samma som Linnea, så började jag umgås med nathalie mer efter att jag och mitt ex gjorde slut. I början var vi ändå inte så jättenära. Vi festade några gånger tillsammans, och vi pratade med varandra mycket i skolan och så, men ingenting mer än det. Men nu sedan i Augusti ungefär har vi börjat träffats mycket mer. Jag har under mer än ett halvår räknat henne som min bästa vän. Men tyvärr har vi stött på en massa problem. jag har ljugit, jag vet att jag ljuger en hel del. hade jag varit pinocchio så hade näsan snurrat ett helt varv runt jordklotet. men det är förändring nu, det ska jag bevisa. Jag vill att saker ska vara som dom var förr, men att ha en vän som inte lär sig att lita på mig helt och hållet igen, det klarar jag mig utan. även om det är svårt.

sandra träffade jag ungefär i samma veva, och henne har jag känt i lite mer än två år nu. Hon hade en jobbig period och jag försökte att hjälpa henne. Men till slut tröttnade jag (vilket jag ångrar idag). För lite mer än ett år sedan blev hon gravid, och jag bestämde mig för att stötta henne och finnas där så mycket som möjligt under graviditeten. Vi träffades väldigt mycket under en period, och den 11:e oktober föddes Hampus, det underbaraste barn jag någonsin mött. Han betyder så mycket för mig att jag inte kan tänka mig ett liv utan honom, trots att han inte har levt sju månader än. Jag är så stolt över Sandra, för hon är så duktig på att vara mamma!

Sommarlovet efter att jag hade slutat första ring så träffade min mamma en kille i bomhus. Han hade två barn som var några år yngre än mig. Vi flyttade dit och bodde där nästan helt och hållet i tre månaders tid. Men som tur var behöll mamma lägenheten i Forsbacka, för när dom gjorde slut flyttade vi tillbaka hit till Forsbacka. Under den tiden gick jag med bruten arm, men bara en vecka efter att armen hade läkts så gjorde jag och mamma en spontan resa till Tunisien. Jag måste säga att det var den underbaraste resa jag har gjort i hela mitt liv, och jag ångrar inte att jag gjorde den alls. Året efter det så åkte vi till tunisien igen, och då stannade vi två veckor i stället för en, och då var också Eva med på våran resa. Detta år har vi bestämt oss för att inte åka. Det finns många olika anledningar, men den största är att vi inte vill fastna. Vi vet att ju mer vi är där, destå mer kommer vi vilja åka dit. Efter min förra Tunisien-resa kände jag att jag inte ville vara i Sverige längre, jag hörde inte hit.

Just nu sitter jag i soffan och lyssnar på renegade five (en band som jag faktiskt festade med i helgen). Jag är 164 cm lång, jag väger nästan 95 kilo igen nu. Jag är sockerberoende. Jag är beroende av att äta över huvud taget. Idag bakade jag en stor chokladkaka, som just nu står på mitt skrivbord och väntar på att bli uppäten i morgon bitti. Just nu blir jag bara äcklad. Jag går sista året på barn och fritidsprogrammet, och tar studenten om lite mer än en månad. Just nu bryr jag mig inte ett dugg om att jag är tjockare än vad jag hade planerat att vara på studenten. Just nu är det nästan för sent för att ändra på saken. Det blir inte så mycket bättre på en månad. Det är bal om en och en halv vecka, det blir mycket mat och alkohol då. Jag ser inte ens fram emot det, jag förstår inte varför. undrar om det kan bero på att jag känner mig äcklig, tjock och väldigt osexig. Men vem bryr sig? jag ska inte ens gå på balen med någon kille. Eva får bli min date, och det trivs jag bra med.

nu ska jag sova. förhoppningsvis sover jag bättre i natt än vad jag gjorde igår. Natti ♥