Okej, jag måste erkänna att du har lite rätt. Jag kan inte ta tillbaka att han är en idiot, eftersom jag redan har sagt det. Det som är gjort är gjort, och på något sätt måste jag ju erkänna att jag har sagt så. Men, andra sidan så ångrar jag det eftersom det går emot det jag länge har stått för. Jag ser inte att en person kan vara dålig, alltså kan inte en person vara en idiot heller. En person kan göra idiotiska och dåliga saker, men man kan inte vara ett beteende. Jag kan erkänna att jag har gjort en massa dumma saker, vissa värre än honom. Så vem är idioten här i så fall? Men du vet också varför jag är grymt besviken på honom, inte för att han har ljugit om vissa saker, utan för det andra som hände. Men det är glömt nu. Man ska förlåta och gå vidare och det ska jag försöka göra. Jag är väl den rätta personen att förlåta någon annan när det jag vill ha av många andra är förlåtelse. Så jag omformulerar mig:

Om jag dör idag...
Så vill jag säga till dig att du har gjort många dumma saker, precis som jag. Och jag är väldigt besviken på vad som hände den där gången, men det är förbi. Precis som jag hoppas att du har förlåtit mig över de saker jag har gjort så ska jag också försöka att förlåta dig.